Igår bubblade känslorna nästan över inom mig och jag var så glad och sprudlande att det nästan gick att att ta på spänningen. Idag vaknade jag på helt fel sida av sängen, dock ej bak och fram eller in och ut. Det tog århundraden innan jag klev upp men inte lång tid innan jag insåg att jag såg ut som en mindre naturkatastrof. Till och med hår och väder går emot mig idag!



Fick ett meddelande från Sarah också:
Klart du saknar Tove men som sagt så kommer det gå fortare än förväntat tills du träffar henne igen. Sofias sex månader känns som en nu typ. Men det trodde jag ju inte när hon åkte. Men skit i vädret, låtsas att det är sol ute!

Nu ska jag föna håret och göra det sista sen åker jag iväg och jobbar 13-16:30. Känns som ett lager varma kläder idag. Usch.

P