Det var ett år sedan Malin satt, utan mössa, avundssjuk på oss andra och firade studentmorgonen med oss. Nu är det Malins tur att få spriga likt en ko på grönbete ut ur skolan och aldrig behöva sätta sin fot där igen. Jag är glad för Malins skull att hon faktiskt lyckades ta sig till den dag hon står framför idag. Hon har inte haft det lätt men tack vare sin kämparglöd så har det gått.

Jag tycker du är bäst, Malin!

Nu ska jag åka iväg och fira henne. Hurra!

P