Tre steg fram, ett tillbaka.
En vän sa till mig, "Jag är förvånad över hur klart du ser på allting!" och jag kunde inte annat än svara "Jo, tack. Jag med."
Faktum är att jag precis tänkte tanken själv. Jag ser det från ett annat perspektiv och har nog kommit långt tack vare det.
Jag gjorde ett litet rus här hemma förut och städade iordning, bäddade rent, slängde, packade och stuvade lite. Det känns lite lättare tack vare det. Jag till och med hoppade och dansade lite, men bara lite. Låt er nu inte tro att jag dansade boogie-woogie här nu för mig själv, inte. Men nästan.
Låter så hyper-klyschigt att säga det men tusen tack alla mina vänner, och de jag inte känner. Ni gör såklart allting mycket lättare!
Nog om det, i morgon är det möte klockan 11, träning halv 12 med Sofia och hoppträning 19 i Tollstad med Mazarinne. I mellan där kanske jag ska spendera lite lön, köpa en ridhjälm och ta vara på livet, så gott jag kan.
P
Sakta men säkert
Två steg fram och ett tillbaka.
P
Det sista som lämnar bröstet är hoppet
Läskigt att vakna upp mitt i natten och inbilla sig att allt varit en märklig dröm, sedan slås man av verkligheten. Låter som en kliché. Sovit har jag väl gjort sådär kan man väl sammanfatta det som. Sova och äta är numera det värsta som finns. Det är inte kul någonstans. Det kroniska illamåendet som har vuxit fast i bröstet på mig verkar bli kvar en stund.
Hoppas att det här sveper över fortare än fortast. I morgon åker jag och tränar med Doris, på onsdag är det hoppträning. Det är i alla fall någonting som jag kan fokusera på.
P
punkt
Inom två veckor ska jag ha förändrat mitt liv. punkt.
Idag är jag bara mest ledsen, mår illa och vill sova. punkt.
Just another sunday
Att det ska ta så himla mycket tid och inte leda till någonting är så stört konstigt. Jag skrev bara ett sms till pappa innan jag kom hit:
"Orkar inte umgås idag, vill vara själv. Känner mig nere. Jag tar ett bad och tittar på en film. Jag vill bara vara själv."
Ibland känner man väl sig så och nu har jag inte gjort det på ungefär en hel evighet. Hur man än gör och hur man än är blir det fel i alla fall. Det värsta av det värsta är att man inte kan göra någonting. Bara vänta. Vänta och se.
Förstår ni hur ont det gör?
Vi hörs väl i morgon. Då är det nya tag som gäller. Nya friska tag men idag, då är det jag som tillåter mig själv att känna mig sämst.
P
Bullox.
Det var ju bara Mamma Lenartsson och Silverfoxen som kom hem. Men rädd blev jag!
Måste jag tillägga att Sarah och jag vann Rita - gissa - spelet? Självklart inte. Segern var ju uträknad redan innan spelets början. Vi vann väl med ungefär 30 poäng, någon som har någon form av invändning? Givet!
I morgon tippar jag på lite träning med Sarah vid lunch sådär och kanske också att jag hinner med en häst eller två på eftermiddagen. Om ryggen vill - vill säga. Nu håller nämligen värktabletterna på att släppa och då gör den sig påmind igen. Jag är en skruttig tant som inte klarar av två hoppträningar två dagar i rad, det är väl ungefär det jag vill säga.
Hörde ett underbart uttryck som Sofie K myntat idag. Soffan hade bett om en high five (eller klatsch som hon alltid säger) och dragit undan handen i sista sekund, plockat fram luftgitarren och dragit av strofen "Skaffa dig en vää-ään!". Härlig brud, ses för sällan dock.
Nu är det sömn, jag lever i nuet och bryr mig inte om morgondagen. Härligt!
P
Oh, it's friday.
Hörs antagligen efter helgen.
P
Schuulia
Dessutom var det första jag gjorde i morse att trampa på morsis spikmatta. Inget att hänga i julgranen.
Åkte och jobbade lite i Rogslösa, som ibland känns som världens ände. Händer det någonting intressant nedanför midjan på Vättern överhuvudtaget? I vilket fall så hade jag fullt upp att försöka lära en polsk tjej svenska. Att beskriva ful, sila, mosa, söt, glad, nosa och massa andra konstiga ord med kroppen var inte den lättaste biff att steka. Men roligt hade vi nog båda två.
Kom hem precis och insåg att det regnade, ganska mycket också. I stället för att rida Mazarinne och sedan åka och gymma med Sarah och Sofia som planerat så åker jag i stället och rider Mazarinne i regnet, svidar om, åker och hopptränar Doris i Tollstad med Vilma och Ebba. (För att understryka också, Doris första hoppträning!) Gymmandet har jag skjutit på i fyra dagar nu så ännu en dag, en helg och några dagar till efter det gör liksom ingenting. Varken pest eller kolera.
Men nu då. Jag tänkte ta ett bad, smörja in min rygg med tigerbalsam och sedan bär det nog av mot stallet.
P
"Spöksnor?"
Jag ska ju ändå först åka till stallet och rida Doris i skogen en stund. Han var ju så himla duktig igår i Mjölby, det har visst blivit häst av honom också! Sen åker vi till Mantorp och tränar lite hoppning med Mazarinne för Annelie. Det blir fina grejer det.
Skulle åkt halv ett, så better get going.
P
P.s
I kväll blir det Mysteriet på Greveholm för hela slanten. Har 1,5 VHS att plöja igenom. Jag älskar VHS!
Hjulet snurrar men hamstern är död.
Idag började Sarah jobba på Dometic. Fick ett "ligg inte där och dra"-sms i morse vid 06:40-någongång. Nu, bara för någon minut sedan, fick jag ett "Hela fariken står stilla, finns inget att göra"-sms. Säkert Sarah som varit där och micklat. Soooom vanligt.
Nu ska jag egentligen åka och träna. Ska svepa det sista av smoothien sen får vi faktiskt se.
Hörs då.
Hallå?!
Jag återkommer när jag har något mer intressant än vad jag åt till frukost, att jag är förkyld och att jag vaknade för en stund sedan.
Over and out
P
Exakt ett halvår senare
Sitter jag och har precis avslutat en taco-Gb-glass-och-godiskväll med brewdarna. Nina, Sofia och Sarah var de som våldgästade idag.
Kissen har också fått återvända hem. Hurra! Han verkade inte ha saknat oss, däremot hade han fullt upp att markera sitt revir. Full oulle.
För exakt ett halvår sedan, den 16e maj, så satt Sarah, jag och Fredrik i hamnparken och åt pizza. Det känns som det var en vecka sedan. På kvällen åkte vi och hämtade citat "302:an Andersson" och ägnade kvällen åt Australia. Jag minns det som det vore igår!
I morgon åker jag och Mia i två omgångar upp till Möllers och tränar. Det är bara ole-dole-doffa om vem vi tar först. Antar att det blir Doris, då behöver inte Mazarinne gå så hårt. Doris ska få känna på hur det är att vara häst! Nu är det färdigdaltat med honom, som Vilma sa. Nu jädrar ska han få smaka på smörj. He.
Mazarinne gick fint idag. Är numera experter på att galoppera och trava på rakt spår, det ni! Doris... Ja. Han kan ibland han med, om han vill!
Nu är det hopp-i-säng. I morgon funderar jag på en promenad kanske om vädret tillåter. Mysigt!
P
Jag vill med ha en hjälpreda!
Sitter i min säng, tittar på Heartbreak Hotel och myser. Ensam. Ibland är det skönt att vara ensam, men lagom tills att man vänjer sig i tvåsamheten så hamnar man ensam igen.
Men, man får vara glad så länge det varar! He.
Nu blev jag helt otroligt sugen på digestivekex, philadelphiaost och jordgubbar. Det vill jag ha nu!
I morgon är det stallet igen! Pappa kommer antagligen inte hem förän tidigast tisag, den lilla rackaren har det inte lätt. Medusinisar som inte biter på honom. Jag tror sanneligen att han är gjord av stål, min pappa. Stålmannen!
Nattinatt!
P
Alltså... Om du... Eh...
Även en annan sak går att läsa. Följade:
Och visst är det så att för att kunna uppskatta stunderna tillsammans måste man sakna för annars vet man ju inte hur det känns att vara utan? Det tror jag. Det är jag minst sagt övertygad om!
Fem månader!
P
I've got a job to do!
Sedan sist jag bloggade har jag hunnit med akuten i Motala, akuten i Linköping, fyra resor tur och retur till Linköping, lämnat min katt hos f. Staaf och gått med missen i koppel.
Pappa blev ju alltså rätt risig där på natten så den tillbringades på Motala lasarett, dagen efter tillbringades på Urologen i Linköping och igår kväll hämtade jag en tunn soldat i Linköping vid tåget.
Han hade överlevt sin överlevnadsvecka, tur det?
Nu är det lite mat som väntar, sen blir det dusch och fix innan jag pickar upp Sarah och åker till Auch-town-road och roar mig! Blir nog bra det här, ska ni se.
Jag som aldrig brukar äta revbensspjäll kommer äta det två gånger idag. Eh. Japp!
P
Sjuklingar!
Skulle sovit hos mamma idag, åkt och ridit tillsammans med Martina på morgonen och lunchat hos Hanna. Nu har pappa blivit riktig dålig och efter omständigheterna så kan det till och med vara blodförgiftning. Stiger hans temp över 39 skulle han åka omedelbums in till akuten och det klarar han inte själv. Så därför får jag åka dit och badda hans heta panna. Inte riktigt vad jag hade planerat. Kanske blir akuten i Linköping i natt också. Hel-hajp!
Vi får väl se helt enkelt.
P
Could you be more lame?
Vet ni? Jag blev inte ens arg förut när jag tappade min macka upp och ner på golvet. Vad är det för fel på mig?
P
I'm gonna burn it down!
I morgon håller vi tummarna för Fi. Såklart!
P
Stilstudie
De här två godisbitarna går inte av för hackor!
Jag hade en liten nostalgisk vandring i ett fotoalbum från 2005 så hittade jag de här busfröna. Man blir inte annat än glad av att titta på bilderna. Dessutom minns jag det som om det vore igår.
De har också vuxit till sig lite idag.
Nu är det god natt och kurering på det här. I morgon är jag en frisk tjej!
P
Självransakan
Jag kanske inte ska klaga på att det kommer kopiösa mängder snor ur min näsa, att mina axlar värker och att tempen för närvarande ligger på 37,7. Jag vet någon som har det värre.
Att tvingas sova under en gran kanske inte är det roligaste jag skulle kunna sysselsätta mig med, speciellt inte eftersom mor-min sa att det skulle snöa i natt, men det är just det som Pojkvänne får stå ut med i natt. Om jag har fattat rätt ska han också promenera en mil eller två, sätta upp tält och flyta runt på en flotte i Hårsfjärden. Som sagt, jag är glad att jag har en säng att sova i, om en ensam så är den i alla fall varm!
I morgon får jag inte jobba heller eftersom jag har en karensdag. Idag sjukanmälde jag mig eftersom jag hade feber igår kväll, det betyder karensdag i morgon. Känner mig bättre nu. Vad gör inte lite Kan Jang, apelsiner och andra hokus-pokus-mediciner? Susen, så klart. Lite vilja att bli frisk på det också så går det ännu snabbare!
Känner, trots att jag är sjuk och väldigt rastlös, att jag är ganska nöjd med tillvaron nu ändå. Vänner av olika slag på olika platser i kalla norden har uppmuntrat mig att inte tänka så mycket. Det är sant, jag menar. Det blir ju inte lättare i vilket fall! Att leva i nuet är svårt men det är i alla fall någonting jag måste försöka sträva efter. Ni kommer ramla baklänges hela bunten, men jag kanske har hittat en utbildning jag ska söka. Den börjar dock inte förän hösten 2010 så det är ett tag kvar. Den var nämligen full till våren.
Hörde ni? Jag kanske har skaffat mig en dröm! Det var om inte annat på tiden!
Nu är det snart House med Winernougatglass i soffan. Filippa och Kissen håller mig nog sällskap. Tisdagsmys? Inte så dumt i alla fall.
P
Det enda tråkiga är att Pink antigen går på scenen snart eller redan har gjort det i Globen och jag är inte där!
