TjofaderittanLambo.

Pappa kom hem straxt innan läggdags med hela fickorna fulla med kola. Han och chefen hade plöjt igenom Wallmans som två busungar i hoppet om att samla så mycket godis och kola som möjligt. Jag kan inte annat än att tippa på att papo vann. Nu behöver vi inte köpa något resegodis i alla fall.
Pappa känner sig dock febrig, har ont i öronen och allmänt sjukkänslig, vilket inte får drabba mig för då kommer det bli en Thailandsresa på hotellrummet, vilket jag verkligen inte vill. Nu när jag känner efter så dunkar huvudet lite och nacken stramar. Det kanske är en sjukdom på gång? Nej, nej, nej. Det är nog kanske bara lite vätskebrist. Det får bli Sleven innan vi åker och en stor fet looka.

Frukostbuffén satt där den skulle i kistan, med allt från bacon och ägg, till yoghurt med linfrön och mackor. Det är alltid lika spännande att gå på frukostbuffé tycker jag, alltid nya saker och det bästa på slutet - all färks frukt. Jag satt kvar länge, länge och knaprade på vattenmelonen och apelsinskivorna. Det pirrade dock lite i magen när jag satt där, nej, inte på grund at resan utan på grund av att tunnelbanan löpte precis under frukostmatsalen så när tåget gick skallrade det i den djupa tallriken, precis som en litet jordskalv. Spännande, men lite nervpirrande. Tänk om man bara helt plötsligt åkt rakt igenom golvet och ner i perrongen? Uhh...

Lite hårföning, smink och lite vätska på det här så är vi snart off and go för en vecka. Om jag inte hinner blogga igen, vilket jag absolut tror jag gör, så får ni ha en god jul.

P