Polisen säger till flickan:
Så, kan du nu vara snäll och peka ut vem som visade könet för dig i parken?


P

Nyss stupade jag bokstavligen talat i sängen. Jag är helt slut i kroppen och det är väl inte konstigt efter att ha varit igång konstat sedan morgonen.

Åkte och klippte mig och blev jättenöjd! Frida, ser du vad jag skriver. Jag blev jättenöjd! Sen blev det lunch med ElinPelin och Frida vid strömmen i Borensberg. Väldigt mysigt måste jag säga.
Sen styrde jag in mot stan och gick ett par sju varv sådär och hittade ett par skor, Dust it och två par svarta chinos varav ett par ska skänkas till Sarah. Också en present åt ett födelsedagsbarn fick följa med.
Efter lite fika och tårta så var det bara att hoppa ner i ridkläderna och iväg, tre mil, till Mazarinne och Doris (eller Tandoori som han heter...). Doris försökte bocka av mig ett flertal gånger och jag nöjde mig med ridpasset efter att han tagit kommando utan att tjura. Funkade det med.
Mazarinne tappade en sko under dagen och fick bara gå lätt och roligt på fältet. Hon var inte ömfotad men jag är rädd att det spricker i hoven så att det inte går att slå på en sko. Kommer hovslagaren i morgon har jag tre hästar att rida fredag, lördag, måndag, tisdag och onsdag. Även den inhyrda c-ponnyn Lisa ska gå några jobbiga dressyrpass så det ska bli skoj.

Efter en dusch och mat i magen är jag alltså färdig med den här dagen. Äntligen. Den här veckan har gått så himla fort för redan i morgon är det fredag och ni vet ju vad jag säger om fredagar?


Nattinatt!

P

Hurra, hurra, hurra!

Efter en heldag i Jerusalem med Sofia och Hanna så åkte Sarah och jag för att handla. Både Lidl, Östenssons Verkstaden och Vadstena fick varsina besök. Jag höll dessutom budgeten ganska snyggt.
Hem, laga mat, det var smått panik som infann sig men tillslut stod maten klar men gästerna fattades. De droppade in så småningom och kvällen blev underbar. I vänners sällskap mår jag som allra bäst. Nej, fel av mig. I goda vänners sällskap mår jag allra bäst. Segrande gick jag dessutom ur ytterliggare en kubb-match då Sofia G lämnade walk-over.

Nu har gästerna åkt, en sko tappats bort, lite vickning intagits och jag är trött. Paketen har också öppnats då jag fick världens största frukfat av Sofia och Maria (jag älskar färs frukt!) och utav Hanna fick jag en jättefint halsband i form av en glob. Blommor i tusen och bromsbelägg, slangklämmor och ytterliggare klämmor till bilen av pappa. Skitskoj. Bra att ha grejer, resonerade pappa. Hoppas han byter dem bara, annars kan de gärna få ligga och skräpa någonstans.
Av farsi fick jag dessutom ärva lite smycken av min farmor i form av ring och armband. Armbandet är tryggt placerat på hyllan i skåpet men på fingret sitter hennes ring. Jag har dessutom lärt mig på vilket finger den ska sitta så att den inte förväxlas med (övning, övning) en vigselring.
Pengar till ett par nya jeans fick jag med så jag hoppas på lite shopping i morgon. Lönen ska jag försöka hålla i så länge som möjligt. He.

Nu är det minsan inte jag som fyller år längre (även om jag gör det lite nu fram tills på söndag, då jag ska utnyttja det in i största möjliga mån!) utan jag överlåter det till något annat birthday-kid!

I morgon är det jag som har beställt klipptid, ska rida och försöka hitta ett par brallor. Good luck, chuck!


Tack alla fina vänner som gjort dagen till vad den blev! Utan er är jag ingeting!

P

DEt perfekta sättet att spendera en söndag!



Länsar



Oskar



Robin



Fredrik



Linnea



Mongot, kräftan, strandad vitval som skiftar i blått,  muppen, kärt barn har många namn



Ghostwritha Pews

Jag kan inte annat än bara le när jag tänker på vad Sarah gör nu. Jag vaknade för drygt en timma sedan och Sarah sitter vid kassan på Lidl (och drar in kosing), blir varm och tittar ut på det fina vädret.
Jag har all möjlighet i världen att dra mig utåt, sola lite, läsa i min goda bok och bara njuta av ledigheten men i stället hamnade jag i soffan, med bikinin på, och med frukost i magen.

Nu ska jag hämta min bok, blåsa bort de värsta molnen på himlen och sen gå ut med hatten på huvudet. Den bästa av alla hattar!

Vet ni? I övermorgon fyller jag år!

P

Sitter nu och uppdaterar mig om vad som hänt i övriga vida världen idag, på aftonbladets hemsida. så ser jag detta - lyckan är obeskrivbar!



Går in och läser, lyckan sjunker. Nobba pommes, ta bort brödet. Alltså, det är ju det som är gott, köttet skiter jag ju i!

Ghostwritha Pews

Beslöt mig för att städa rummet. . .







Efter!!





Och en Sarah!



Och en Sarah till!



En sliten jag!


Nu blir det Donken åt Sarah.


Pews

Rhododendro är svårt att stava till med herregud, Sarah. Du hade ju noll koll. Haha.

Det är två låtar nu som går varma hos mig, det är:

Vi kanske festar till det i kväll med? Tanken var ju det från början, sen ångrade jag mig, sen ångrade jag mig igen, nu blev jag övertalad att inte gå ut för att sedan bli övertalad igen. Okej. Let's decide.

Okej. Nu är det bestämt.


P

Sarah och jag har börjat med en ny grej, dagens mat.


Här har ni lördagens mat: Kycklingcurry Baugette



Här har ni söndagens mat: Kladdkaka



Här har ni måndagens mat:


Hoppas ni finner inspiration!

P

L i n n e a - säger:

så ring inte mig i kväll om ni behöver skjuts, eller jo. jag kan ju ta en på pakethållaren.

Soofija - FEST säger:

haha as bra

L i n n e a - säger:

får åka flera gånger...


Sug.

Weäeäeä.


Här skulle ett klipp på Mado Diaos Dance With Somebody varit men eftersom det inte ville sig riktigt idag så får ni simulera ett klipp på dem. Yviga pojkar med förstora gitarrer. Nae, det var ju Håkan. Men. Aa, i alla fall.

Jag sitter med Maggio i högtalarna, gitarren i handen och Brolle på ackord så det är en smula rörigt i min värld just nu. Jag vet dock att det är fest i kväll, men innan det ska jag hinna med att rida och laga mat åt mig och far. Funderar på en plankstek kanske? Något liknande blit det i alla fall. Det var länge-länge-länge sedan jag åt mat med min pappa. Mysfaktor!

Tar med mig kameran till Mazarinne idag med så kanske Vilma kan hjälpa mig med ett kort eller sju. Nu ska jag äta sen lunch, men det är ju lungt!

P

Även denna dag verkar ju ta slut den också! I morgon är det Sarah, jag, Ivana, Sofia, Sofie, Christopher och Anna som taggar sönder inför en härlig kväll ute. Det blir tydligen en hel del Magnus Uggla och även lite Spice Girls. Tror det blir allt jämt bra! Lite bubblande jordgubbsvin på det också så kan det ju inte gå helt fel.

I morgon börjar jag jobba klockan tio, då ska jag ha ätit frukost, packat partykläder, alla grejer till kvällen och ridkläder därför kräver det en god natts sömn. Slår dock vad om att jag inte kommer kunna sova förän runt halv tolv i alla fall. . .

Men hörni! Ta hand om er!

P

Att vara ett skilsmässobarn

Jag lever i en så kallad "modern familj". För er som inte hört begreppet innan så innebär det att man lever i en familj där mannen och kvinnan redan har barn från ett tidigare förhållande. Plastsyskonskaran kan bli oändlig men i min "familj" är vi bara fyra platssyskon.

För ett tag sedan var jag på 18-årskalas hos min mammas nya mans systers mans son. Ni hör själva hur det låter. Där var också födelsedagsbarnets biologiska pappa, platspappa, plastsyskon, nya syskon och biologiska syskon. Sällskapet blev uppåt 40 personer.

Jag är ett skilsmässobarn sedan sju år tillbaka och har idag lärt mig leva i situationen. Värre var det när man i tonårsåldern, vilsen i sin personlighet, knappt visste vart sina nycklar på nyckelknippan ledde. Ett tag hade jag tre "hemnycklar" men var det då tre olika hem?

Att känna sig vilsen är verkligen en av bieffekterna när föräldrar separerar. En annan bieffekt är också att lära sig leva i två helt skilda världar. Hos mamma är det vissa regler som gäller, att man ska hjälpa till med maten och man ska dessutom städa rummet minst en gång i veckan. Hos pappa hade vi städhjälp, åt aldrig gemensamt på kvällen och jag fick duscha hur länge jag ville eftersom varmvattnet inte tog slut lika snabbt.

Att leva i dessa helt skilda världar vande man sig vid ganska snabbt. Man fungerar lite som en kameleont och smälter tillslut rätt bra.

Dessutom medförde detta också att man tvingades att planera. Jag valde att bo vissa dagar i veckan hos mina föräldrar. Den ene bor flera kilometer ute på Vadstenas landsbygd och den andra bor i Motala. Det blev ett pendlingsavstånd på nästan tre mil, utan bussförbindelse. Att man glömde sina badkläder när det var skolsim gjorde inte saken lättare och att gång på gång tvingas förklara för läraren att man inte kunde åka hem och hämta dem, skolböckerna eller läxan som skulle ha varit inne förra veckan, gav alltid ett minus i anteckningarna.

Den ekonomiska frågan gjorde också det svårt med garderoben. Att ha dubbla uppsättningar jeans, skor och gymnastikkläder var inget alternativ i min värld. Jag fick helt enkelt bo i en kappsäck.

Varevig dag släpade jag en stor hockeytrunk fram och tillbaka till skolan med läxböcker, vidare till stallet med ridkläderna, hem igen med skolkläder tills nästa dag. Packade om väskan. I med gymnastikkläder, necessär, läxorna, pärmen, skolkläder och inte fick jag glömma ridkläderna, ridstövlarna och stalljackan. Framförhållning och planering var något jag var tvungen att lära mig annars hade min tonårstid aldrig fungerat.

Idag bor jag i bakluckan på min bil. Det fungerar rätt bra det också. Där har jag allt jag kan tänkas behöva under en vecka. Locktång, ridstövlar, skärp, kläder, skor, hårspray, regnkläder, ridbyxor, gummistövlar och ungefär fyra olika jackor. Det har såklart varit ett problem för mig men idag har jag hittat en lösning, däremot saknar jag att inte ha en garderob där nytvättade kläder hänger på varsin galge, sorterade efter färg och strumporna i en låda. Nej, nu ligger de minsann huller om buller i olika kassar, väskor och plastbackar i bak på mitt silvriga vrålåk.

Något som jag idag reflekterat över som kommit som en bieffekt av att vara ett skilsmässobarn är den eviga ekonomifrågan. Jag gick under gymnasiet en idrottsprofil med inriktning ridning vilket mer eller mindre krävde tillgång till egen häst. Jag hade förmånen att få låna en ponny utav en vän till min ena familj. Att dela upp stallkostnader, skoningar, försäkringar, tävlingslicenser, medlemskort, träningar, tävlingsavgifter och utrustningskostnader mellan familjerna var ett helt företag. Fick man en oväntad utgift en månad blev det ett himla liv och som oftast försökte jag lösa det på egen hand. Att slänga upp en faktura för en veterinärkostnad på tusentalskronor fick inte förekomma, då det hade ödelagt hela vår, redan tajta, budget.

Det är trots allt barnen som drabbas när föräldrarna skiljer sig. Förhoppningsvis klarar de av att bo i närheten av varandra och skapar därför inte stora bekymmer för barnen. Men det finns de föräldrar som drar iväg milsvids från deras barns hemort där skola, vänner och andra aktiviteter finns. De barnen tycker jag synd om och jag kan samtidigt känna att jag har haft det rätt bra ändå.

Jag hörde om en familj i Stockholmsområdet för några år sedan som gick isär. I samband med händelsen köpte/hyrde den nysplittrade familjen ytterliggare en lägenhet. Barnen bodde kvar i lägenheten där familjen bott tillsammans innan. Varannan vecka flyttade den ene föräldern in samtidigt som den andra bodde i den andra lägenheten en bit bort. Nästa vecka var det byte. Barnen bodde kvar i sin lägenhet men den andra föräldern flyttade in. Snacka om att underlätta för sina barn. Detta måste vara en förmån för barnen vilket måste ha gett dem chansen att inte bli så splittrade som barn idag kan bli av att flytta fram och tillbaka.

En annan bieffekt var att alltid vara ett bekymmer. Var det inte pengar, så var det säkert skjutsningar. Var det inte skjutsningar så var det nya byxor eftersom de andra sprack. Hur man än vände och vred på situationen så kom man alltid att vara den där som skapade problem. Man var alltid ett bekymmer ekonomiskt eftersom man var en vandrande kostnad på två ben. Det handlade alltid om mat, kläder, försäkringar, hobbys eller aktiviteter med kompisarna. Det handlade om den föräldern som slapp betala, inte den föräldern som fick chansen att ge sitt barn nya skridskor till hockeyträningen, gav den möjligheten att få följa med på skolresan eller chansen att mätta en tom mage. Var man inte lika mycket hos båda föräldrarna blev de löpande kostnaderna större hos den ena familjen och mindre hos den andra och eftersom det alltid känns för barnet som att föräldrarna strävar efter att ha ett så billigt barn med så lite utgifter som möjligt så drar man sig som barn för att följa med vännerna på bio eller ens fråga om den gemensamma klassresan. Som det skilsmässobarn som jag är så kan jag inte påstå att jag har missat chansen att umgås med mina vänner, absolut inte. Det handlar givetvis om att prioritera. Jag valde bort dem och satsade på min idrott i stället, vilket jag ångrar bittert idag.

Det som jag idag stör mig mest på är diskussionen om "barnledighet". Jag vet inte hur många som hört talas om den men jag hör den titt som tätt och jag kan inget annat än att bli riktigt förargad. Min mammas nya mans systers nya man sa en dag när vi var där och fikade att:

- Det är så skönt att vara barnledig nu i två helger.

Jag förstår tanken. Barnen binder ofta upp föräldrarna och speciellt när de blir lite äldre då de kräver skjutsningar, veckopengar och andra sorters uppbackningar. Men varför väljer man att skaffa barn när man känner en lycka i att få vara "barnledig"? Vem fick föräldrarna att tro att man kan vara förälder på halvtid eller deltid? Att vara förälder är ett heltidsjobb. Har de glömt det? Hade inte föräldrarna valt att separera hade de aldrig fått chansen att vara "barnlediga" förutom korta stunder en fredag eller lördagskväll när barnen blivit äldre och kanske är borta hos några vänner. Då förstår jag att man som förälder uppskattar den stund man har för sig själv men när man tvingas dela sina barn med en annan och bara har dem hälften av den tid som man som familj skulle ha haft tycker det är skönt att få vara barnledig måste jag erkänna att jag tycker att de tänker fel. Jag blir så illamående när jag tänker tanken att föräldrarna i dagens samhälle väljer att spendera mindre och mindre tid med sina barn. Som förälder ska man sträva efter att få så mycket tid gemensamt med de barn man har som möjligt eftersom moderna familjer blir allt vanligare och vanligare.

I mina ögon ska man inte skaffa barn om man inte är förberedd på att varje dag dela deras problem, sorg, glädje och svårigheter. Man ska dela deras vardag och stötta dem. Inte på halvtid eller deltid. Man är alltid en förälder och ska alltid finnas till hands. Det innebär också vissa förpliktelser men samtidigt oförutsagda händelser.

När ett barn får orden "du är hos pappa den här veckan så jag tänker inte betala skolresan" eller "du vet vem du ska fråga om skjuts den här veckan eftersom du är hos din mamma och inte hos mig" tar det sönder dem bit för bit och gör dem så vilsna att de knappt vet att de känner sig välkomna hem. Om de ens känner att de har ett hem och inte ser deras kappsäck eller senare, deras baklucka på bilen som deras hem och bara stannar till på olika adresser för att få någonstans att sova.


P

Min att-göra-lista uppdateras