Life isn't rättvist.

Nu vill jag ha min gamla, skrotiga rosthög så att jag kan ta mig in till Vadstena. Det är helt otroligt vad jag kommer uppskatta min Silver-Bettan igen när jag får tillbaka den för det är pinsamt så handikappad man känner sig utan den.

Men i alla fall.

Kvällen igår var rolig fram tills vi hamnade i den största kö i Måndagsklubbens historia. Vi stod från halv tolv till halv ett och köade. Det var dessutom smockfullt när vi väl kom in så trängseln var påtaglig. Trots det och att man hade nyktrat till en aning så gav Måndagsklubben ändå på en rätt okej kväll. Det var många välkända nunor som man kunde få catcha upp lite med.
Hemma i sängen var jag 02:45 så det var ganska starkt jobbat. Somnade nog ganska exakt vid tre.

Nu ska jag åka in till Vadstena på ubildning inom älderomsorgen så att jag är fit for fight för mitt nya uppdrag på Vättergården. Det är med skräckblandad förtjusning. . .

Hörs då!

P