Martina väckte mig kvart i tolv med ett telefonsamtal och var också lyrisk över att det inte regnade. Sjysst, Betta, riktigt sjysst. Jag kände mig däckad i morse och väldigt nere, men efter lite frukost i magen så känns det liite bättre i alla fall. Synd att man inte var rik, liksom.

Åååh. Jag får magknip på den här helgen. Seriöst. Jag längtar alltid efter helgerna men denna helg känns som den bara kommer rinna iväg! "Lev varje dag som den vore din sista" - det funkar ju inte när man vaknar klockan tolv en lördag. Tuuuuuusan!

P