Nu är jag nedslagen som en tickande bomb i soffan. Duschde rekordsnabbt, borstat igenom hårhelvetet igen och väntar nu på mat. Sen blir det att hämta Tove, kanske Martina, kanske Hanna (om hon inte jobbar, träffar A eller pillar i naveln) för att spela lite sällskapsspel hos Malin. Sofie åkte till Linköping för att hitta sin nyårsblåsa i stället så henne fick vi klara oss utan. Likaså Maria som ligger hemma med ett nytt hål i huvudet.

Jag förstår inte hur jag kan vara trött efter denna natten som jag verkligen använde varenda sekund av. Jag somnade i samma sekund som jag släckte lampan och vaknade nästa gång när Martina ringde. Jag sov verkligen jättetungt och förmodligen väldigt djupt.

Det är någontin jag går och tänker på, hela tiden. Det är något som fastnat på näthinnan och behöver mycket spolarvätska för att suddas bort ordentligt. Jag vet inte om det är bra eller om det kommer leda till en katastrof. Jag känner att jag behöver ventilera detta med mina vänner. Hur kan det ske på så kort tid? Det fungerar ju inte om det ska bli såhär varje gång. Ventilera, vänner, sällskapsspel, chokladfondue och goda vänners moral.
Så får det bli.

Puss