If you need me, let me know.

Det är alltid jobbigt på något sätt eller vis när förhållanden, speciellt lite längre, energiska och fantastiska, tar slut. Därför har jag nu pratat länge med min lilla Frida som trots allt inte var speciellt deppig. Jag hoppas innerligt att det löser sig till det som känns bäst för henne. Jag är rädd om mina vänner, de är det bästa jag har.

Det pirrar lite i kroppen samtidigt som jag inser att min jul inte kommer bli någon jul. Det känns annorlunda men samtidigt, såklart, väldigt spännande. Min förra jul var väldigt perfekt på alla sätt. Hela min släkt var samlad, mer eller mindre, min bror, mina låtsasyskon och allt var jättetrevligt med lång jullunch och allting. Detta år så kommer allt bli på thailändskt vis. Jag hoppas det blir bra ändå. Jag undrar förresten om de ens firar jul där nere?

I morgon hoppas jag att Malin och jag tar en tripp till Linköping för att jag ska hitta en bikini och hon ska få hitta lite julklappar. Jag är jättebra smakråd, tycker jag. Vet inte vad Malin tyckte om min förra insats, dock, men hon blev nöjd med klänningen och leggingsen så! : )


Jag ska fundera på refrängen och se om jag kan gå och bli lite trött, det känns inte så nu.

Puss