Det är alltid lika kul att komma hem till pappa, börja tjuta bli irriterad. Jag älskar att det alltid blir såhär. Men hakan upp och klistra på ett litet smile så löser sig det mesta.

När man tror att det börjar flyta på igen och till och med får gå på intervju så googlar man företaget och inser att allt bara är en bluff. Jag ser fram emot intervjun i morgon. Verkligen.
Nu funderar jag på att gräva ner mig i lite kuddar i soffan och tro att jag är någon.



Ha't.

P