Dra mig baklänges som ett skott  i råttan och in i duschen vad trött jag är. Jag tar tillbaka allting jag sagt om att min kropp kan återhämta sig snabbt. Denna gång får jag nog gå och lägga mig och sova om jag ska lyckas återhämta mig. Hanna pinnade på som en jävla hest runt kanalbanken med mig i släptåg och när hon utbrister efter 8 km "Vi börjar tappa fart här!" så säger jag oförskämt spydigt "Är det så jävla konstigt eller?" 

Hemma nu i alla fall och har precis haft telefonintervju som gick kanonbra. En skåning som hette Joakim som pratade som Henke Larsson, en riktig pudding alltså.

Nu har jag ätit en banan, ska vila i två minuter sen byta om till stallkläder och ut och förpesta livet för Elba. När jag kommer hem är det duschen, sen maxi och bokhandeln. Fullt ös hela dagen, känner jag.

Rättning, inte två minuter. Tjugo minuter... Minst. Känner mig inte pepp för en stel och bråkig Elba nu, inte.

Jaja. Det löser sig.

P