I promise not to tell.

Jag har en ful ovana. Denna ovana stör ingen annan än mig själv men den stör mig så grymt mycket.

Igår läste jag i ca 1,5 timme. Boken är minst sagt jättespännande och lite gripande. Jag tror dock inte att det är en sann historia, men whatever. Den handlar om en kvinna som råkat ut för en olycka av vilken sort man inte får veta. Samtidigt berättar hon om när hon träffade sin drömman Aidan och hur deras liv förändrades.
Nu har hon återvänt till New York för att leta upp honom efter olyckan. De var sambo och bodde i en lite lägenhet i Middel East Side men får inte tag i honom. Hon mailar, ringer och ser honom plötsligt på bussen. Där slutade jag läsa.
Sen läste jag en mening i mitten av boken. Att jag lyckas pricka in just rätt meningn är väl en på hundratusen? Meningen löd:
"Hej, jag jag ringer angående min avlidne man..."

Så var det slut på det roliga.

Det är en så ful ovana att jag nu funderar på att sluta läsa och bara titta på film. Jag kan inte med att spola farm en film, eller hur? Typiskt mig, det där.

P

Kommentarer
Postat av: beeea

åh så himla surt att du läste det då! den boken e jättebra :P

2008-11-24 @ 19:52:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback