"Du vinner ingenting på det. Det löser sig alltid."

Att hela livet ska gå ut på att någon vinner, skattar sig lycklig i någon annans olycklighet eller missöde och att någon förlorar, får fötterna undanslagna, ingenting kvar att stå på, ingen att lita på gör mig föga spyfärdig. Jag är trött på det spelet alla spelar. Att hålla någon kort och inte säga för mycket, berätta på tok för mycket om sig själv, eller vara för inåtstängd. Att aldrig kunna vara sig själv och kunna säga det man vill utan att behöva tänka "Vad vinner jag på det här?" gör mig så trött och gråtfärdig.
Varför inte bara flytta någon annanstans och börja om? Varför inte låta alla vara som de är och inte som andra tror att de ska vara? Jag vill vara som jag är och inte som du vill att jag ska vara.

Livet går åt helvete ibland, och det löser sig alltid. Men fram till att det löser sig för det bara så himla ont i själen.

Pull me out from inside.

När man vill ha sina vänner nära och omfamna dem och en väljer att gå åt andra hållet kan man inte mer än låta dem gå. Jag vet vart jag finns och väntar tills den dagen du kommer tillbaka.

Ni som verkligen bryr er vet vilka ni är genom att höra av er regelbundet och fråga hur man mår eller om man ska hitta på något. Är det ett spel ni andra spelar? Jag anklagar ingen, men ge inga löften man inte kan hålla.

P