Tittade just klart på filmen och är inte riktigt lika över-hypad nu som jag var innan. Det är rätt tråkigt och segt att sitta en hel kväll i soffan när man är van att skaka sina lurviga. På tal om lurviga - jag har fått ett litet uppdrag av Veet (ni vet de som har alla möjliga sorters hårborttagningsprodkuter) att jag ska testa deras hårborttagning för benen. Det kommer bli spännande för en gång för några år sedan anmälde jag Veet till allmänna reklamationsnämden för att deras produkter aldrig fungerade. Spännande, va? Nu är det verkligen upp till bevis.

Något jag saknar nuförtiden, eller inte för att det hände så fruktansvärt ofta i mitt gamla förhållande, är när man tittar varandra i ögonen. Länge. Lite längre än vad man skulle gjort om man inte kände något. Man tittar och tittar för att tillslut le mot den andra. Då frågar den andra "Vad är det?" och det enda man kan bortförklara sig med ytterliggare ett leende. Sen skakar den andra på huvudet i oförstående och utbrister även den i ett leende. Varför känner jag så här?

---

Innan jag träffade dig var jag lyckligt ovetande om vad du skulle kunna få mig att känna. Nu har jag träffat dig och jag vet knappt vad jag känner. Framförallt. Jag vet inte hur någonting känns.

Den här dagen är påväg mot sin slutstation och jag ska kliva av.
Tack för att jag har er. Ni vet precis vilka ni är.

P