Sofie kom fram till att jag är som en treåring när jag är "lite rund under fötterna".  Om jag slår mig på fyllan blir det ett himla liv. Jag skriker för att det antagligen gör ont (mindre ont än om jag varit nykter) och Sofie försöker skratta bort det, håna mig lite för min klumpighet och samtidigt frågar lite änglsigt någon som står brevid "Undra hur det gick med henne, egentligen?". Det är enda möjliga sättet eftersom om någon visar lite medlidande börjar jag antagligen stortjuta. Stortjutande blondiner på Harrys är jag inget för, men jag är på fyllan mer än gärna en av dem. Tur att Sofie la benen på ryggen förra fredagen och löpte som ett jihu därifrån, för annars hade hela kvällen gått åt fanders.

Nu är bruden på lite andra breddgrader från Motala sett. Vi får väl se hur det blir med det?
Nu ska jag steka pannkakor, tror jag. JAG KLARAR INTE AV ATT DEFFA! Vila bjöd nämligen på dumleklubbor, päroncider och skumtomtar idag... Åh...

P