Jag vågade ta tag i mitt liv för en sekund och ringde både Caliptus och Hannah som jag ska vara nanny åt. Jag börjar som det ser ut nu i januari när de kommer hem från Aussi. Jag var där en sväng och fick träffa familjen. När jag kom gående på cykelbanan så såg jag en dörr som öppnades och en liten tjej som skrek "Nu kommer hon!" och drog sen igen dörren.
Lilla Luka på 4 månader var världens charmknutte, döttrarna Mia och... den andra kommer jag inte ihåg men det var nog för att Mia utmärkte sig mest. Hon levde bokstavligen rövare när jag var där. Hon for runt ungefär så som Hanna gjorde i lördags när hon skulle städa och feja. Man såg bara fartränderna på henne när hon stod på bordet, hoppade runt i soffan och lekte kittla med sin syster. Skönt är det då att jag inte behöver ta hand om dem som huvudsaklig uppgift.
Min uppgift var att se till att Luke mådde bra, skrattade och log. Jag fick ta med honom överallt bara han mådde bra. Hon föreslog att jag skulle gå med honom på stan och vara ute så mycket osm möjligt, så tjejer, vi vår blir det vi på uteserveringarna i stora solglasögon med en bebis! Jag ska ha en bebis! : )

Jag försökte förklara vilken relation jag egentligen hade till Moa & Ville. Då svarar jag med skön självsäkerthet:
- It's my husbands childern.
Innan jag reagerar på vad jag har sagt hinner jag se Hannahs ansiktsuttryck gå från världens gästfrihet till ren skräck. Då utbrister jag:
- No, nonononono!! Jag menade my mothers husbands childern!
Sen skrattade vi länge.

P