Efter att ha ätit korv med bröd och våfflor, suttit i soffan heela dagen och inte gjort ett dugg vettigt, mer än att plockat iordning på rummet, så ska jag bege mig på en promenad med min onda stackars fot. Dock finns ingen som ska följa med mig. Jag ska gå mellan 40-50 minuter, det tar så lång tid att gå 60 minuter. Det känns så för då måste jag gå ända längst bort i Fålehagen - tråkigt.

Jens säger:
Jag fattar inte. Mitt liv, hemma, i Sverige är egentligen ganska bra. Det finns en tjej jag tycker om, jag har en fin lägenhet, jag har ett sjysst jobb som regissör och då åker jag frivilligt till Japan för att... försöka bli känd!?
Sen skrattar Jens hysterisk precis som det slagit honom att han faktiskt är ute och cyklar.
Sebastian tittar på honom, frustrerad över situationen och säger:
Varför skrattar du? Det här är väl fan inte roligt?
Jens fortsätter skratta utan att det kommer ett ljud.
Sebastian svarar:
Du är fan retarded. Jag går och pissar.

Behöver jag skriva ytterliggare en gång att det är mitt favoritprogram? Nu väntar jag tils ikväll då nästa program kommer. Stay tuned.