Nyss marscherade Elin, Sofias lillasyster och hennes sambo Malin, in med tårta i en kartong. Den satt finfint. Nu, en stund senare, är jag Doggie-vakt. Han är hyperaktiv och har massor med överskottsenergi och det har inte jag, riktigt. Sitter och latar mig framför ett nytt program där de provar sina gamla bröllopskläder och ska förändra sina liv. Känns som det är något för mig..?

Det finns saker jag saknar i mitt liv som alltid är återkommande. Jag har insett att jag inte kommer få det när jag sitter ensam i skogen utanför Mullsjö och kommer därför snart göra någonting åt det. När jag var yngre hade jag mål och drömmar som jag insett aldrig kommer inträffa. Det har väl alla. "Artis, sångerska, skådespelare". Men mina var lite lustigare och annorlunda och ju mer jag växt har jag insett faktumet att steget dit är långt och en mångårig satsning kommer krävas, vilket jag inte har varken lust eller ork. Nu ska jag orientera om mig i livet, ta ut en ny kurs som jag hoppas jag kommer trivas med. Det känns rätt idag, men hur känns det i morgon?

Jag hoppas jag gör rätt. Följer jag min magkänsla kan det inte bli fel, eller?

Jag längtar i alla fall till den reunion vi pratade om att vi skulle ha på juldagen. Jag hoppas verkligen ni kommer ihåg det!

P