Precis dragit upp rullgardinen. Vaknade nämligen av att Frida sms:ade mig. Jag hade ju självklart hoppats på att det var någon annan, men nehej. Nu är det döden i typ 2 timmar. Idel väntan, men det känns mer hopplöst nu än... Jag vet inte vad. Men jag skiter'iet. Blir det inte så får det vara såhär.
Då tar Sofia och jag Stockholm på lördag i stället, inte fy skam det heller må jag säga.

Nu funderar jag på lite frukost, den första denna vecka! Sen ska jag nog ta tag i mitt liv lite. Tove kanske ska skjutsa u mig till Stavlöas och lite så.

Det där med rullgardinen kan jag ta tillbaka. Jag ligger i sängen, med tv:n och datorn i knät, mysigt.

P