När jag blir såhär trött så får jag så konstiga känslor i magen. Ni vet väl vad jag pratar om. Allt som jag tänker på gör ont i mig och liksom skär. Förhållanden till vänner och de jag verkligen älskar. Mamma och pappa och kanske inte så nära vänner. Jag är så ledsen att allting bara blev. Allt med alla. Jag vill för tillfället inte vara här. Jag vill vara hos er och med er. Jag vill kunna vara med alla er som vill vara med mig. Och de som tydligen inte vill vara med mig alls. Jag vill kunna säga "förlåt för att det blev såhär" och "jag menade inte att vara så påhängsen". Jag vill också kunna säga "du är min allra bästaste bäste vän och jag vill aldrig lämna dig och vill aldrig att du lämnar mig". Faktum är att jag har många att säga det till. Fler än vad jag tror. Att ha en bästis går inte, att ha fler är lycka och något man ska ta vara på.

Som igår så pratade jag med Sofie. Jag vad jätteglad att jag hade henne igår, precis som Malin. Jag vet också att hade jag ringt Hanna hade hon lyssnat på mig. Precis som Tove och Beate. Ni vet också att jag finns här när ni behöver prata. Jag behöver jämt prata. Den av mina vänner som känner sig träffad när de läser det här får jättegärna ringa mig. Jag behöver er, precis som jag hoppas på att ni behöver mig. Jag vill aldrig ha känslan att jag blir lämnad ensam. Ensamhet är den värsta känslan av dem alla.

Jag kan säga det hur många gånger som hellst.
Jag älskar er.

---

Slut på de tråkiga, nu är det Idol. Jag ska göra mig en kvällsmacka, titta på Idol, fodra och sen gå och lägga mig och läsa. Jag behöver skingra mina tankar.

"Your hands around my waist
Just let the music play
We're hand in hand
Chest to chest and now we're face to face"

Saknar de tiden.

P