Telefonen ringer:

Jag: Hej, det är Linnea. . .
Telefonröst: Hej! Mitt namn är *** och jag ringer från Telia och söker Bo. Är han hemma?
Jag: Nae, inte direkt. Bo är på jobbet.
Telefonröst: Vem är det jag talar med?
Jag: Linnea, hans dotra
Telefonröst: Är du händelsevis över 18?
Jag: Kanske jag händelsevis är. Hur gammal är du?
Telefonröst: He. Ja, men alltså. Eftersom du är över 18 kan du också teckna ett avtal.
Jag: Men nu har du ringt så många gånger så nu tycker jag att det är min tur att ställa frågorna!
Telefonröst: Men. . !
Jag: Mm, jag har det lite knackigt hemma. Med familjen och så. . . Vad tycker du att jag ska göra? Borde jag prata med någon? Kan jag prata med dig?
Telefonröst: Men jag kan inte hjälpa dig med det. . .
Jag: Men vad tycker du? Du har väl också haft problem någon gång. . ?
Telefonröst: Joo, det är klart. Men jag ringer ju från Telia!
Jag: Men jag frågar bara vad du tycker att jag ska göra. Borde jag prata med en kurator eller så?
Telefonröst: Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa dig!
Jag: Då kan inte jag hjälpa dig heller. Tack för att jag fick chans att prata med någon. Det är alltid så tomt här hemma. . .
Telefonröst: Eh. . .  Okej. Ha en bra dag! Hej!

Vilka ena byrackor de där Telia-människorna. Inte ens tid att byta några betydande ord!

P