2000 spänn, det är ungefär det jag kan betala nu för att slippa vara ensam. Ensam med dig!

Annars så är det väl jämna plågor. Idag är jag bara väldigt trött och har en liten jobbig känsla i magen. Känslan är ömsesidig men det betyder bara att man saknar. Och att sakna - är bra. Bra skit.

Var och tittade på Martina och Sofie idag som tävlade. Blandade resultat med ett himla grattis till Martinas tredjeplats i 110-klassen idag. Dessutom hade hon en fin tid i 120-hoppningen men ett pet. Skulle man kunna göra om och göra att inte Bobben rev så hade hon dessutom vunnit. Bästa tiden totalt alltså. Men, det finns bara men och om.

Sofia Gustafsson var med mig på Nykyrka idag och när jag berättade för henne att jag hade rammlat av Mazarinne häromdagen så skrattade hon bara. Det gör i och för sig alla som jag berättar det för, men det var inte det som var grejen.
När jag också berättade att jag låg på backen och hade en häst som seglade över mig, likt en poster från ett häsmagasin (bortsett att det inte var någon poster och faktumet att det var jag som låg där), så sa jag:
- Jag bara låg och väntade på att livet skulle passera i revy för jag tänkte verkligen "Nu dör jag!".
Sofia svarar:
-Jaha, så du bara "Hallå? När börjar filmen? Var är popcornen?"

Nu är jag så trött och ganska hängig så jag ska faktiskt börja röra mig mot sängen. Jag ska ta med min bok (Dagens puckon) och dagens Aftonbladet och verkligen kura ner mig. Jag ska nog ta med mig lite sällskap också. Kissen får nog sova next to me i natt. Då kanske man kan känna sig liite mindre ensam.

Hörs då.

P