Det här är en såndär jobbig dag när allt bara går fel.

Började med att sova förskräckligt länge i förmiddags. Upp och hoppa - ingen frukost.
Jag blev arg och sur, men fortfarande mest hungrig och trotsade magen och åkte iväg till stallet - regn. I regnet bestämde jag mig trotsallt att inte sitta på ridbanan idag igen utan bege mig ut på en runda i skogen. Trodde jag. I stället for jag i backen så in i fanders och Mazarinne, innan hon i vild galopp på asfaltsvägen drar hem, trampar på mig. Mitt lår är numera obrukbart.
Kommer hem och inser att Moa när hon lekte modevisning med alla mina kläder igår har slitit sönder mitt mest värdefulla armband. Det var redan trasigt och låg och väntade på att bli reparetat. Det låg i tusen bitar på vardagsrumsbordet och ingen verkade ha något engagemang i vart bitarna tog vägen. Nu vet jag inte vart det är men jag tydligt förklarat att "Nä, det är inget dyrt armband. Kanske en tia eller två. Men det är från Kreta. Det är för mitt stjärntecken och det ska ge mig styrka.". Det viktigaste var att det gav mig styrka, i alla fall inbillade jag ju mig det, när det var så jobbigt efter utlandssemestern. Jag tog inte av mig det på ett halvår och nu är det trasigt.

Jag ha redan sovit en stund och i stället för att det förhoppningsvis skulle kännas lite bättre så känner jag att jag drog i armen i fallet och har ont i vänsterfoten dessutom. Livet är väl underbart ändå? Idag känns det inte riktigt så.

Hörs senare för jag ska snart hämta upp Sarah så åker vi och handlar mat. Den kvinnan kan inte få mig på annat än bättre humör. Hörs då.

P