Att få vara hemma i all ära alltså. Det är ju underskattat ibland men idag har jag verkligen inte gjort något nyttigt. Jag gick dessutom upp alldeles för sent, degade för länge och åkte tillslut iväg till stallet. Doris, eller Dojan som han har börjat att kallas, gick helt okej i skogen. Bråkig först men blev bättre mot slutet.
Mazarinne var hyperstel i ena varvet så jag lydde Annelies råd när man inte har någon energi och bara blir sur att gå hem i stället. Först fick jag henne att släppa i alla fall i traven. I morgon får hon gå i skogen och Doris lite på banan.

Sen fick jag reda på att Mia kommer att ta hem deras femte häst i veckan. Jag kommer alltså ha minst tre hästar varje dag. Tur att jag har så lite jobb som jag har men jag kommer ju knappt synas i profil om någon månad om det fortsätter såhär. Berlina kommer hem från försäljningsstallet och Vilma hinner nog bara rida Ebba så då blir det tre kvar till mig. PLUS att jag lovat Anette att rida Bello lite åt dem. Det här är ju lika med självmord.

Men, det är ju bra att jag har något att göra i alla fall.
Nu, som om det inte vore nog, åker jag till gymmet. Låt mig somna stilla i kväll. Tack.

P