Frusna fingrar och isklumpar till tår.

Fy fabian vad kallt det är ute. Jag har aldrig gillat kylan och spciellt inte när solen inte är framme. Snö har aldrig varit min grej kan tilläggas.

Nu är jag i alla fall hemma efter en ganska mysig uteritt med Nimrodd. Han var pigg och glad men eftersom det var så mycket snö och ganska halt tog vi det mestadels lugnt. Det finns ett ställe där Nimrodd och jag alltid brukade springa så fort vi bara kunde och idag när vi kom tid vaknade han till liv igen. Han var på bettet och trippade runt för att få springa så fort benen bar honom, men idag fick han glatt nöja sig med att trava. Jag visste inte hur marken såg ut under snön och sådär. Vill ju inte att killen ska bryta benen av sig!

Jag har inget mer i min kalender idag. Det känns sådär.

P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback