Efter att denna dag började som den gjorde lyckades jag trots allt vända allting och låta den bli en riktigt bra dag.
Jag åkte, precis som jag skrev, och hämtade Sarah, mötte upp Evet och Matilda på stan. Och Gud vet hur länge jag har tajat efter pastasalladen på Ströget och äntligen blev jag nöjd och belåten. Den var minst lika god som jag mindes den, om inte godare.
Efter det blev det den obligatoriska slentriansvängen på stan som resulterade i ingenting. Evelina köpte en svart tisha, och det fanns säkert någon bra anledning.
Med pastasalladen i magen sprang jag trettio minuter på bandet, med lite pauser i mellan. Det sjuka är att jag orkar men får håll jättefort. I morgon ska jag äta frukost tidigt och sen ska jag åka ner ca två-tre timmar senare och springa tills jag dör, eller tills benen inte bär längre. Det är nog dock inte benen som ger vika först utan närmare bestämt min nedrans fot. Den har bestämt sig för att börja bråka med mig igen. Snart kapar jag av den och ersätter den med protes i stället.

Nu är jag alltså hemkommen därifrån och ska snart åka ner och möta Sarah och Ivana på McDonalds. Jag har hört att man måste äta mycket proteinet efter att man styrketränat och vad många hamburgare jag ska äta då!

Klockan är snart hel, mitt hår är en skatbo-liknande katastrof och näsan röd. Hörs igen i kväll.
Pussen!