Jag har haft en helt underbar dag på S:t persskolan! Och jag skällde bara ut ett barn! Kan ni ens tänka er?

När jag kom dit så pratade de om husmusen och däggdjur, jag, tillsammans med AnnCharlotte, satt och tittade på när deras lärare pratade om dessa pälsklädda, diande djur. Sen blev det fruktstund och rast. Att vara rastvakt, har jag lärt mig, är riktigt kallt så i framtiden åker termobyxorna med!
Efter rasten klippte jag och AC till lite pusselbitar till ett spel som hon tillverkat. Sen var det lunch. Jag fick sitta tillsammans med tjejerna och de hade typ 1000 frågor. Hur gammal jag var, och när jag var född, om jag hade några småsyskon och om jag tyckte om hästar.
Lunchrasten var ännu kallare men avslutades med lite rättstavning och sen begav de sig till Wallerska villan. Från 12 till 15:30 var jag på Wallerska, pärlade lite, pusslade, ritade och fixade en solhatt till Maja som ska spela teater om några veckor.
Till sist, efter lite mellanmål, så gick vi över till ladan och när det bara var tre barn kvar, på fyra lärare, så fick jag åka hem. Nu är jag helt tom i huvudet. All energi gick åt till alla dessa underbara barn.

En flicka kom fram till mig och frågade vart jag bodde. Jag förklarade som det var, att jag bodde tillsammans med min pappa på landet och min mamma i Motala. Då förstod hon att mina föräldrar var skilda. Hon berättade då om sin kompis vars föräldrar också var skilda. Plötsligt säger flickan:
De skilde sig på grund av att pappan tvingade henne att äta bananskal. Hennes ögon när hon berättade detta innehöll inget annat än förvirring, men jag, å andra sidan, bara fnittrade.
Ur storyn framgår inte vem som tvingades äta skalen eller varför?
Barn i den åldern är hur underbara som helst.

Jag hoppas på att få komma tillbaka dit så snart som möjligt. Glädjen hos tjejerna när jag berättade att jag kanske kunde bli deras vikarie en dag var helt oemotståndlig. Jag vill tillbaka dit. I morgon.

P