På löpet för bloggen stod det "Jag tänkte mig smal! Följ Maria i kampen mot övervikten!", och fasen så mycket som jag tänker och grubblar nu så borde jag ju knappt vara synbar i profil! Sjukt det där...

Igår gick det i alla fall bra. Mannen i fråga blev paff och Malin gick därifrån med ryggen rak, vilket var föga snyggt gjort! Jag hade aldrig vågat men med lite hjälp från mesen som satt kvar i bilen så vågade Malin faktiskt prata med människan. Cred till henne i alla fall. Som grädde på moset åkte vi och köpte glass, (Hanna, daimglass faktiskt!) som vi smällde i oss framför tv:n. Hos Malin har man oavsett vem eller hur många man umgås med alltid roligt. Det är en konst som hon besitter, till skillnad från mig. Jag får väl nöja mig med att alltid vara rolig, eller nått. Vissa påstår att de skrattar åt mig och inte med mig, men vad gör det? Ett gott skratt förlänger livet så mina vänner borde leva många år mer än mig, i alla fall.

Nu har jag precis ätit, duschat och satt mig här en stund. Jag funderar på två olika saker, men båda med lite för mycket ansträngning.
1. Ta en promenad (dock är promenadskorna på vift någon annanstans, vart vet jag inte och inte med vem heller)
2. Ta bilen ner till sporthallen där Maria och co befinner sig, sitta och byta några ord för att sedan dra några längder i poolen (eller några minuter på löpbandet?) Nu fick jag i och för sig  inte tag i kvinnan så vi får nog vänta en stund till. Alltså ännu en anledning att dra lite på det hela.

Förövrigt så kom jag och tänka på att mamma hittat ett ställe i Sverige som skriker efter arbetskraft, därför tänkte jag och Maria eventuellt ta vårt pick och pack och dra dit. Jag tänker givetvis inte nämna vart eftersom det är min, mamma, Henke och Marias hemlighet. (Eller mer på grund av att jag inte kommer ihåg vad stället hette?) När vi tagit reda på mer information återkommer jag! Kul vore det i alla fall. Sambo med Maria  - haha.

Nu blir det en stunds grunnande sen blir det nog gymmet trotsallt.

Puss!