Nylandad i sängen, efter en stor skål chokladsås med vaniljglass (då det var mer brunt än vitt...) och banan så ska jag försöka slappna av och göra kväll även här i Brinken. Med sockerkicken i blodet så fladdrar dock min tår i 110 km / h och benmusklerna rycker i takt till musiken i Scrubs. Jag lär mig då aldrig att det är bättre att stilla sötsuget med tandkräm och ta glassen i morgon i stället. Som sagt, jag lär mig aldrig.

Hos HanneliHannelou väntade Anna, Sofie, Maria, Sarah, Malin och Evelinet. Alla var på bra humör och som man kan föreställa sig så var ljudnivån ganska hög. När jag steg innanför dörren hoppade Sofie på mig innan jag ens hunnit ta av mig jackan och gav mig en stoooor kram. (Då blev jag varm i kroppen, inte sådär... Som man kan bli, utan mer "glad"-varm...?) Efter en stund började vi spela Rita&Gissa då jag hamnade i samma lag som Sarah och Evelina (hihi) ägde vi Sofie, Maria och Malin. Såklart, vad annars liksom? Det var jämt enda in på mållinjen men tillslut ansåg vi att vi gick segrande ur tävligen när Evelina ritade en rosett som skulle föreställa ett pris. Som sagt, skulle föreställa. . .

Det har varit en bra kväll. En riktigt bra kväll, måste jag säga. Utan vidare eftertanke och jag känner mig nu ganska tillfreds med vardagen. I morgon är det upp lite skapligt för att . . . ja, för att ingenting för att vid halv 7 åka till spinningen. Jag tycker det är fantastiskt roligt att inte ha någonting att göra fram till halv 7. Det innebär att jag lika gärna kan ligga i sängen fram till 6, borsta tänderna, ta en macka och sen ta bilen ner till sporthallen.
Jag tror jag kör på det.


Grattis papo på födelsedagen!

P