Tapper som jag är har jag tagit upp lite av mitt gitarrspelade som jag utövade i 9:an på musiken, då min pappa blev så glad så han köpte en gitarr åt mig. Denna gitarr har mest stått i ett hörn och inte brukats speciellt flitigt men nu, de senaste dagarna, har både pappa och jag klinkat bäst vi förmår.
Jag försöker hitta enkla låtar med enkla ackord och har väl lyckats sådär, men sneglade som hastigast på ackorden till Dosed med RHCP och den är ungefär så svår att till och med jag klarar av att spela den.
Jag har tills på fredag på mig att lära mig den någolunda flytande och det ska jag. Det har jag gett mig skjortan på.

Förövrigt så ringde Sofie nyss, på begäran från mig - självklart, men jag är glad att hon gjorde det. Jag har varit ganska nere nu ett tag och inte velat prata med speciellt många om någonting, egentligen. Ibland har det gått riktigt bra och ibland ligger jag bara längst ner i soffan och tittar upp i taket och väntar på bättre tider.
Men som sagt, Sofie ringde och gjorde helt enkelt min dag. Jag kände själv hur jag lyste upp som en sol, skrattade och det värmde mig. Sofie och bullarna har gjort min dag. Sofie har en förmåga att alltid göra min dag.
Och vet ni? I morgon ska jag få en kram.
Jag antar att det är det här bästa vänner är till för. Alltid gör de mig på bra humör och gör livet helt enkelt lite enklare att tampas med. Jag saknar er.

Nu funderar jag på en sista omgång på gitarren för idag, sen ska jag slå på mina NileCity-avsnitt som jag tjatat om hur länge som hellst, men aldrig tagit mig tid att kika på. Men idag, då har jag tid.

Jag saknar dig. Faktiskt.

P