Nu ska jag, snart, ta mig i kragen, dra mig upp ur sängen och kanske äta något till frukost. Eller så ligger jag kvar, tittar på något avsnitt av NileCity, struntar i att äta och åker direkt till gymmet? Ja, vi får se.

Fick ett älskvärt sms av Martina för en stund sedan, det löd:
Du är som är som eksem. Du kommer och går, kliar och är allmänt jobbig.
Jag svarade:
Du är som hemorojder. Irriterande.
Hon svarade:
Då är du som HIV, när man väl träffat dig blir man aldrig av med dig.
Jag svarade:
Nej, men alltså. Som en bästa vän som stannars tills döden skiljer oss åt? Du är i så fall en vårta på näsan. Ivägen för min framgång.
Martina svarade:
Aha, men då vet jag.
Jag svarade:
Glad att vi rett ut allting.

Kul att man känner sig uppskattad och behövd i alla fall så här en måndagmorgon när ingenting kan bli värre än vad det redan är. Meen, jag ska ta mig i kragen. Någon gång under dagen i alla fall.
Sen ska jag be pappa köpa jäst och vetemjöl så jag kan ägna en hel dag åt att baka bullar i morgon. Då har jag något att göra i alla fall.
Så, nu blir det visst ett Nilecity-avsnitt. Eller tre.

P