Efter städningen kom jag med Evelinas glada tillrop faktiskt iväg även till gymmet. Jag var helt slut redan när jag kom dit och ännu mer slut när jag åkte därifrån. Efter det har jag hunnit med Martinas träning, åka till pappa och laga mat.

Laga mat var det, ja. Det gick inte så himlans bra idag, ska ni veta. Och tro det eller ej, jag fick börja om fyra gånger.
Tove, du kommer ihåg den där gången när vi skulle göra skinksås och pasta? Det blev ungefär som den gången. Fast fyra gånger. . .
 
Försök 1
Jag skulle göra redningen till såsen och fick det aldrig att tjockna, jag hällde i mer redning och det hände fortfarande ingenting. I stället för att jobba vidare med den här omgången, hällde jag ut allting och började om.

Försök 2
Jag sket i "mjöl-vatten-eller-mjölk-som-skakas-i-en-liten-burk"-redningen och tog färdig såsredning från skåpet. Tilläggas bör bäl också att den var för bruna såser så att allting blev liksom sådär... Fisbrunt. 
När jag kommit så lång att såsen hade tjocknat (tjoohej!!!) och skulle lägga i osten så gick allting snett. Jag har lärt mig av Rachel Ray att man ska röra i en åtta, inte ha någon värme och inga yviga röreleser. Trots det SKAR SIG HELA SKITEN när jag la i skinkan. Jag la allt i durkslaget, sköljde av skinkan och . . . började om.

Försök 3 (när jag börjar tappa tålamodet)
Steker på skinkan igen och efter duschen så har den tappat gaaanska mycket smak så på med lite salt och lite färg så såg det i alla fall bra ut. Nu körde jag bara på mjölk, tänkte att det funkade utan redning. Såsen tjockade inte, logiskt va?, men smakade inte direkt... jättegott. Skitsamma, hungrig som jag var. I med osten, röra försiktigt. Resultatet blev som om gulgröna snorkråkor låg på botten i klumpar och simmade. Det funkade alltså inte utan redning. Han dock aldrig lägga i skinkan, tur det.

Försök 4
Med de 1,5 dl mjök jag hade kvar slängde jag i lite mjöl i ett sista desperat försök för att få allting att funka. Och, vet ni? Det redde sig! Snabbt i med den nyrivna osten. *Röra försiktigt!* Det skar sig inte! I med skinkan, lite i taget, röra samtidigt och det skar sig inte! Nu stod maten äntligen på bordet, trots att pastan var klar för ca 30 minuter sedan. Men jag var nöjd. Riktigt nöjd.

P