Kära vänner, det har jag. Många. Flera stycken, faktiskt.
Jag blir så otroligt varm i kroppen när de anstränger sig och lyfter luren för att fråga hur det är fatt. Det betyder verkligen någonting för mig, att känna sig speciell och att folk bryr sig om hur man mår. Men såklart finns det alltid en baksida. Det är konstigt att man ska behöva säga att man inte mår toppen för att folk ska bry sig, jag vet att jag själv fungerar precis likadant. Beror det på att vi är så inrutade på vårt att vi inte hinner öppna ögonen för att kolla hur andra mår? Det är tråkigt, tycker jag. Men jag är ändå, såklart, väldigt glad att jag har er. Alla är vi inrutade, oavsett.

Nu blir det kakbak efter att jag precis kommit hem från Vadstena. "Staden som aldrig sover. . . "

P