När jag nu varit ensam hela dagarna har jag tänk att jag i alla fall har kattskrället till sällskap. Men icke. Det enda katten gör är att på nedervåningen ge ifrån sig sporadiska dödshjälpsrop. Det låter som att livet är så jobbigt för honom att han ber mig att hjälpa honom att ta honom härifrån. Visst, tänkte jag och satte kniven i honom. Nej, skämtåsido. Men jag släppte i alla fall ut honom. Så teoretiskt sett är han ju borta nu. Eller hur?

       







Och seriöst nu. Gud vad gott det skulle vara med nybakade bullar. Åh...

P