Host, host, host. Och host.

Det var kämpigt i stallet. Lungorna verkar ha blivit förminskade och orkar inte fylla riktigt lika mycket luft som innan vilket gör att jag inte orkar så mycket. Det lät i alla fall bra i huvudet tills det kom ner på skrämen då det såg en aning "bortförklaringsaktigit" ut.
I vilket fall hade Elba blivit lite av en vilding när hon varit på semester hos Linda. Innan var hon inom 4 konkreta ramar och man visste alltid vart man hade henne. Nu gick hon och gjorde allt som hon inte skulle göra, åt, tjaffsade och sprang till och med iväg med mig en gång ut för en backe och eftersom jag red barbacka var det bara att försöka, så gott man kunde, att hänga sig kvar. Jag kände att jag bara gled mer och mer men tillslut var vi uppe och då hörde jag Bea och Martina komma efter i full galopp. När hela truppen var samlad på backets krön tittade jag och Martina på varandra för att utbrista i storskratt. Ingen av oss förstod riktigt vad som hade hänt. Jag varvade mitt skratt med lite hostningar.
Kallt var det i skogen i alla fall! Men skönt som tusan att få röra på sig lite.

Nu funderar jag på att blåsa håret, städa rummet och hämta min sminkväska som ligger i postlådan. Ja, men pappa brukar posta sminket som jag glömt hos honom. That's why.

P