Ännu lever jag!

Det börjar bli dags att dra sig mot sängen. Innan det ska jag göra något jag tjatat om hela dagen och bara Sarah vet exakt vad.

Fick äran att prata med både Malin och Beate idag. Det är alla tiders, minsan. Beate ringde mig och det är verkligen så mycket som man måste komma ifatt varandra för att vara på samma plan igen känns det som men på lördag får jag krama om henne ordentligt och fika med henne. Underbara Beate. Jag minns inte när vi såg varandra sist!
Malin kommer hem söndag eller måndag också, då blir det kramkalas även där. Nästan tre veckor har gått då hon varit borta och det känns verkligen i hela kroppen. Tur att det inte är dyrt att ringa till Säter i alla fall.

Ta hand om er och speciellt om varandra och lova att alltid försöka göra ert bästa.

P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback