Nu väntar jag på kvällen, så känns det. Men jag depp-väntar inte som jag skulle gjort för månader sedan utan känner att jag förtjänar kvällen som komma skall.
Jag åkte till gymmet och sprang 22 minuter,alltså tre km (känn på den Maria, nu är jag snart i fatt!) på löpbandet, rodde en km och gick typ tre minuter på step-upmaskinen. Anledningen att det inte blev en kvart som jag ställde in den på var att det:
1. Var sjukt jobbigt
2. Alldeles för svårt för mig

Nu är jag i alla fall hemma. Glömde telefonen när jag åkte så jag hade tre meddelande på den där jag kom tillbaka. Suprise liksom. Eve hade frågat vad jag gjorde, jag svarade men fick tillbaka att hon ätit lunch hos sin mormor. Ville inte kvinnan något mer än att tala om det? Återstår att se.

P