Jag minns när jag låg hemma i någon slags influensa i januari med hög feber och halsont. Så ont i halsen att jag inte ens kunde sova på natten. Det var en riktig pina. Man lovade sig själv att klä på sig mer och inte springa omkring i strumplästen när man gick på galaj.
Nu har jag ont i halsen igen och jag tror det är eftersom min kropp inte orkar med allt det jag utsätter den för. Den behöver sin skönhetssömn, ca 8 timmar om dygnet, den behöver bli gödd på rätt sätt och motioneras regelbundet. När jag då fuskar så är det ingen annan än jag som blir lidande. Och Sarah som får höra mitt eviga gnäll. Ledsen alltså. . .

Berättade just för Sarah att jag inte kände mig på topp. Jag är trött, hängig och rätt depp. Inte för att jag egentligen har något deppa över alls (en familj som ställer upp, fritid som räcker till och ett jobb att gå till, men just framförallt helt kopiöst vackra, fantastiska, gudomliga vänner som jag vet alltid finns där!) men jag känner mig bara inte på det humör jag brukar vara på. Alla har sina ups and downs och efter en kväll som denna brukar jag vakna på bättre humör än någonsin. I morgon, dock, kommer det nog vara svårt att gå upp, svårt att ta tag i livet och svårt att vara ambitiös. Jag har ju ont i halsen!

Jag som skulle träna skiten ur mig denna vecka eftersom jag hade ganska lätt vecka förra veckan insåg att det sprack. Har inte varit på gymmet sedan. . . Jag kommer inte ihåg. Skämmes, ta mig fan. Skämmes.

Nu är det kudden.

P


P.s Varför luktar det så gott på mitt rum?