Idag blir det ett stort P
Hemma, hemma, hemma. Nu landade jag som en tung sten i soffan. Boff sa det bara så satt jag där. Ahopp. Vadan denna trötthet? Jo, en långpromenad med Sarah runt hela Knäppaviken är självaste orsaken. I en timme och 20 minuter var vi ute och spatserade i snön. Vi stannade till vid Knäppavikens brygga och, ursäkta låg humor, knäppte några bilder. H ä h ä.
Jag kände mig såklart som barn på nytt och
slängde mig på bryggan för att göra årets
pose.
Sarah tog ett kort på sig själv. Eller, ja, på hennes promenadriktiga
skor.
Mina skor var inte riktigt ändamålsriktga heller. Visst
att de blev blöta och mina stumpor nu är dyngsura
men aldrig mer beiga skor i leran.
Som barn på nytt! Ser ni vad ljust klädd jag är? Det är våår!
'
"Kom igen då Sarah, ta ett kort, jag lyfter. Ett, två,
TRE!"
Det var rätt vackert i Knäppaviken ändå.
P
Jag kände mig såklart som barn på nytt och
slängde mig på bryggan för att göra årets
pose.
Sarah tog ett kort på sig själv. Eller, ja, på hennes promenadriktiga
skor.
Mina skor var inte riktigt ändamålsriktga heller. Visst
att de blev blöta och mina stumpor nu är dyngsura
men aldrig mer beiga skor i leran.
Som barn på nytt! Ser ni vad ljust klädd jag är? Det är våår!
'"Kom igen då Sarah, ta ett kort, jag lyfter. Ett, två,
TRE!"
Det var rätt vackert i Knäppaviken ändå.
P
Kommentarer
Trackback
