Nu steker Henke falukorv i köket och det osar upp till mitt rum. Underbart, äntligen mat. Det var ju många timmar nu sedan sist. Jag är glad att jag har det som jag har och att allting löste sig tillslut. Tänk om det hade etsat sig fast i huvudet på mig, legat och gnagt ännu ett tag. Undra hur det hade varit idag, undra vem jag hade varit idag?

Glad som sagt. Väldigt glad.
Jag är också glad att jag har er!

Juste, det Evelina ville var just att höra hur jag och min tumme mådde. Jag fick förklara för flickebarnet att det inte var så allvarligt som det lät. Sen spikade vi en vin- och ostkväll på torsdag. Hon föreslog i morgon men eftersom jag ska jobba på torsdag klockan 8 så kändes ju det sådär halvkul kanske. He he. :)

P