Och så börjar även denna dag lida mot sitt slut och jag vet inte vem jag har att tacka för det. Sofie skulle jag tippa på eftersom det var hon som gjorde att den vände.

Alla har vi dagar när man vaknar på fel sida av sängen, ibland bak och fram, i bland upp och ner. I morse vaknade jag till och med ut och in och på fel halva av sängen. Dagen har gått seg som sirap och bara varit jobbig. Jag har svårt att sätta ord på det jag känner men hade nog egentligen velat kunna göra det för att definera det lite.
Dessa dagar är i alla fall så mycket jobbigare än andra dagar, det är en sak som är säker. Att grubbla och fundera är dock bra att få göra i bland och det som gör det lättare då är när man har en sann, fin vän som lyssnar på en. Jag har tur. Jag har många.

Med säkerhet kommer jag vakna på rätt sida i morgon eftersom det är svårt att tappa bort sig i den här sängen som är lite mindre än min andra. Däremot kan jag inte garantera att mitt humör och mitt engagemang gör samma sak. Det återstår dock bara att se.
Som sagt. Alla har vi sådanna dagar och jag ska försöka att inte göra en big deal av det. Jag vet att man måste få vara ledsen för att kunna vara glad så dom de jag har pratat med idag säger:
Det löser sig.

Sov gott nu, vänner. Jag ska lägga mig på spikmattan. Funderar på nytt yrkesval, vad säger ni om fakir?

P