Inte för att jag någonsin har känt mig som en katt, men jag har mått illa i mitt liv jag med, så därför kom empatin smygande över mig nu.
Jag tänker visserligen aldrig torka några mer katt-spyor, men jag kan inte mer än att tycka lite synd om honom. Han kan ju inte ens borsta tänderna efter att han har spytt, han får leva hela dagen med den där äckliga smaken i munnen.
Men han kunde ju i alla all torkat upp efter sig själv. . .

P