Pappa repar. Jag sjunger. Det är en härlig kombo. Det gäller att se så sur och moloken ut som möjligt när pappa säger att han ska spela för då är inte ljudet så högt så man kan faktiskt ha dörren öppen och hjälpa till med stämmorna lite från datarummet. Bra, men berätta inte för pappa.

Vill bara tillägga också att jag är äckligt jävla brun nu. Jag påpekar det igen, äckligt brun. Nästan så brun så att jag skämms lite. He. Jag ska snart hoppa ner i badkaret. Har inte kommit dit riktigt än.  JAG VET ATT JAG ÄR ÄCKLIG. Men jag har varit ute och promenerat och lagat mat så det har liksom tagit en stund. Pratade strunt ett bra tag med pappa vid matbordet också. Skönt strunt som man inte kan prata med vännerna om. Sånt som bara blir pannkaka då.

Jag tänkte dessutom försöka komma i det där badkaret snart, hamna i säng skapligt så att jag kunde överraska Tove och Beate med ett Sverige-smatal och uppdatera dem lite om deras forna hemort. Det är vardagslyx. Bättre hade varit att ha en bärbar telefon så att jag kunde ligga i badet samtidigt, men nu får jag nöja mig.

P