Pontus, Sara och jag håller en dialog om språk, litteraturhistoria och alla andra pensionärsliknande samtalsämnen. Samtalet grundar sig i hur det svenska språket har utvecklats och vart vi lånat ord ifrån, ex. som franska enfant kommer från engelskan enfant! (Logiskt!). Då säger jag:
- Det kommer ju från den germanska språkstammen så det är ju inte mer än logiskt att orden påminner om varadran, eller?
Pontus kontrar:
- Men det kommer också från den Gustavianska epoken tillsammans med Johan III i spetsen...
Där! Pang! Bom! Tjoff! Lägger jag av värsta skrattet. Varför?

Vad pratar vi egentigen om? Har jag gått och blivit "vuxen"?

Å
P