När jag var liten och blev tillsagd av min mamma att bädda sängen, vilket inte hände så ofta, så mynnade det alltid ut i att jag fick ropa på hjälp eftersom jag trasslat in mig i påslakanet.
I stället för att få ut händerna genom de, ofta förekommande, små hålen och dra igenom täcket så la jag mitt påslakan på golvet, rullade ihop täcket och kröp in i påslakanet. Väl där inne var jag i fullt sjå med att få ut täcket i alla hörn och när jag var klar, och planen var tydligen inte vattentät, så skulle jag krypa ut men hittade aldrig "utgången". Tur att jag som liten inte fann det som ett problem, mest ganska mysigt att ligga som i en puppa.

Idag går det lite snabbare att bädda sängen men två täcken, fem kuddar och lakan. Mina tre prydnadskuddar icke att förglömma.

P