Hej främling.

Ibland är världen svart, svart med vassa kanter.
Andra gånger är den blå och steril, liksom genomskinlig.

Men jag föredrar det röda, det vackra, som det blod som håller oss levande.

Jag tror bestämt att du är röd, till ditt yttre. Ditt inre känner jag
inte, även om
du verkar ganska så finurlig av dig.

Sen så är du ju dessutom en ridtjej, det krävs nog en hel del styrka för
att tygla en så
stor och kraftfull varelse som en häst.


Okej. Beundrare och beundrare, men rätt skoj ändå.

P