När jag för en halvtimme sedan så studsade jag upp från sängen (ungefär...) och hoppade ner i träningskläderna. Nu till saken. Vad är det för fel på mig? Det är inte bara jag som undrar, men jag tror att jag faktiskt fått tillbaka lite glöd. Jag har länge kännt att allt känns meningslöst men äntligen orkar jag frivilligt gå upp på morgonen igen, ta mig iväg till gymmet och kanske gå ut och gå en sväng på eftermiddagen.
När man känner så är livet underbart. Det som också gör vardagen lite lättare är att den kantas av helgen mot slutet av veckan och alla vet väl vid det här laget vad som brukar hända på helgen, likaså denna.
Men livet är egentligen lite för kort för att gå och vänta på helgen. "Lev varje dag som att det vore den sista" är ett gammalt ordspråk som jag aldrig tagit till vara på - och kommer inte göra det idag heller. Men äntligen är det torsdag och idag ska jag rida Chilli vilket jag har sett fram emot hela veckan. I kväll åker jag till pappa och i morgon ska jag rida Mazarinne igen. Nu åker jag och tränar. Ni får chilla stadigt!

P