Upplösningen

I lägenhetens lilla kök sitter vi alla tre och äter. Jag, min flickvän och Herr Vardag och har taco-kväll. Vi äter under tystnad.

- Jättegott, jag älskar taco! säger jag

- Jag vet, svarar hon

Sedan är det tyst igen. Allt som hörs är taco-skal som bryts och vårt tuggande.

- Oooops! Nu börjar Robinson, säger Herr Vardag och tar sin tallrik med sig och börjar gå mot vardagsrummet.

Jag och Herr Vardag avslutar middagen framför Robinson. Det är spännande, verkligen spännande. Den här kvällen är det två andra som snackar skit om varandra, inte alls samma som förra gånge.
Min flickvän kommer ut ur köket.
-Du...
- Mmm, svarar jag utan att ta blicken från TV:n
- Du?
- Mm, vad är det?
- Kan vi inte gå på bio i stället?
- Bio i stället för Robinson?
- Ja, och tar ett par tre drinkar efteråt?
Jag börjar få svårt att välja. Hon fortsätter:
- Och sen kanske..., hon biter sig lite i underläppen för att reta mig. Hon vet att det fungerar.
- Men han då?
Hon nickar mot Herr Vardag. Han sitter och sover. Det rinner saliv ur mungipan som bildar en liten salivros på hans grå skjorta.
Försiktigt reser jag mig upp, så att han inte ska vakna. Tassar fram mot ytterdörren. Vi är precis framme när den spruckna apans röst ekar.
- Vart ska ni?! Det är snart ö-råd!
Upptäckta. Vi som var sp nära. Jag ger upp. Börjar gå tillbaka mot soffan.
- Vi ska på bio. Ska du med, frågar min flickvän mot Herr Vardag.
- Nej, gå ni. Jag stannat här.
Jag kan knappt trö mina öron.
- Vad sa du?
- Gå ni. Jag sitter hellre här och luktar på blommorna när de vissnar. Och får jag tråkigt kan jag alltid fixa lite dammråttor eller mögla till tomaterna i kylskåpet.
- Så du hänger inte med?
Han skakar på huvudet.
- Jag gillar inte snabba ryck. Rutiner är min grej. Gå nu. Låt mig se klart programmet.
- Okej.
Vi drar oss mot ytterdörren. I hallampans sken ser jag hur söt min flickvän egentligen är. Det var länge sedan jag såg henne så. Hennes ögon glittrar.
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig mer-
- Säkert.
Jag kysser henne.
- Kom nu, säger hon. Vi måste skynda oss om vi ska hinna.
Hon går ut i trapphuset ochy trycker upp hissen. Jag tittar in i vardagsrummet. Där sitter han, Herr Vardag, och tittar på sitt älsklingsprogram, Robinson.
- Du... Tomaterna, tror du att du skulle kunna låta dem vara? Jag ska ha dem på mackan i morgon bitti.
- Jag kan inte lova någonting, svarar Herr Vardag utana tt släppa TV:n med blicken, jag har ett jobb att sköta. Du ska vara glad om du slipper mig lite då och då.
Jag inser att han har rätt.
- Okej. Vi ringer om vi blir sena.
- Ta det lugnt. Jag somnar ändå vid tio.
Jag låser dörren. Tittar på min flickvän. Hon är söt även i trapphusets kalla lysrörssken. Hissen stannar. Hon öppnar dörren och håller upp den åt mig.
- Kommer du då?
- Nej.
- Va?
- Sisten ner! skriker jag och börjar springa nerför trapporna.
- Nä nu!
Hon släpper hissdörren och springer efter.
- Du vinner aldrig.