Det är alltid svårare när det är svårt men trots det så blir det inte lättare när det är lätt.
Den arbetslöses vardag präglas av idel väntan. Nyss mötte jag min granne vid postlådan och hon frågade:
- Jaha, är det bra annars?
Jag tittade på henne, frågar hon mig?
- Öh, jo. Det är bra. Den arbetslöses vardag - vänta på posten.
Hon skrattade. Sen sa hon:
- Som om post är så spännande..!?
HON har inte varit arbetslös. Det är ju dagens happening.

Men faktum var att idag fick jag ju äntligen mitt brev som jag skulle fått fredagen när jag kom hem från Kreta. Jag kan säga att det var på något sätt bättre att det kom idag. Igår vad jag låg när jag gick och la mig. Allt bara snurrade omkring i huvudet på mig. Det stör mig att jag inte vet hur mitt liv ser ut om ens två veckor. Jag har ingenting som håller mig kvar här, men ingenting som gör att jag vill flytta.
Stockholm känns långt bort och plugga känns ännu längre bort.

För att rensa tankarna och blåsa ut onödigt innehåll så åker jag i väg till min lilla Pärla. Jag vet inte vad jag orkar idag men jag tänkte i alla fall rida ut en sväng. Vi får helt enkelt se.
I kväll kanske jag åker och gymmar. Springer några kilometer och kör lite överkropp, bara eftersom jag inte varit där på två månader.

P