Dra mig baklänges.
Jag berättade för min fina pojkvän häromdagen att när jag var yngre, typ arton - he, så kunde jag vara bakis i flera dagar. Nu, mer mogen, mer världsvan och en aning klokare så tror jag att man omedvetet tänker lite på hur det kommer kännas dagen efter. Så i fredags drack jag ett stort glas vatten innan sängdags och fick dessutom en huvudvärkstablett mitt i natten. Trots mina tappra försök att behålla så mycket vätska i kroppen som möjligt, vilket också innebar att jag vägrade att gå och kissa innan jag hoppade i säng, så mådde jag skit igår.
Om jag mådde skit igår kan jag knappt beskriva hur huvudet känns idag. Det kan också, i och för sig, bero på att jag haft halva hönsgården här på söndagstaco. Sofia och Sarah är rätt bra på att prata de också.

I våras minns jag att jag började med att ställa mig på två isklampar så att fötterna började domna bort. Efter det blev det den obligatoriska "komma-hem-från-krogen-" duschen där jag också passade på att dricka lite ljummet vatten. Någon gång hände det också att jag råkade få upp allting, då var det givetvis inget snack om det - bara börja om.
Innan jag hoppade i säng åt jag en banan, en huvudvärkstablett, smörjde in fötterna i en blandning av liniment och fotcrem och återfuktade ansiktet ORDENTLIGT.
Då var man som så när en ny människa dagen efter. Kunde skapa problem om man fick en bortamatch hos Oskar eller Sarah, dock.

P